2013-01-12

HUR SKA VI FÖRBÄTTRA SAMARBETET PÅ VÅR KRYMPANDE JORD?
– av Johan Sandwall

Jorden krymper och krymper! Då menar jag  den snabba utvecklingen av sociala media OCH att befolkningen ökar, även om ökningen håller på att plana ut. Alla märker vi också att klyftorna ökar och fattigdomen växer i takt med att det globala ekonomiska systemet gått in i väggen. Allmänhetens insikt om att det ekonomiska systemet utgörs av ett rent pyramidspel växer. Misstron mot våra politiker blir också allt större.

Vad är det som driver våra handlingar och vad kan vi vara överens om?
Det finns två ”sanningar” som inte ifrågasätts men som ändå är i konflikt med varandra. Det är hög tid att klara ut denna motsättning.

Kyrkan/religionerna säger: behandla din nästa så som du själv vill bli behandlad.  Med andra ord  ”du ska tjäna din nästa”. Denna uppmaning blir aldrig ifrågasatt i debatten.

När vi växer upp och får utbildning i gymnasiet eller på universitetet får vi lära oss av ekonomerna: Köp  billigt och sälj  dyrt. Vi ska vara effektiva och konkurrera!. Ett annat sätt att uttrycka det är ”du ska tjäna PÅ din nästa” Inte heller denna ”sanning” ifrågasätts i den allmänna debatten. Jag vill dock hävda att dessa båda utsagor innebär att vi är i strid med oss själva!

Vad är det då som driver våra handlingar eller vad borde det vara? Vad är det som är drivkraften i vårt handlande gentemot våra medmänniskor vare sig det är affärer eller annan samverkan? 

Här vill jag djärvt hävda att det är det förstnämnda, att : “vi ska tjäna varandra” som faktiskt är det normala och som vi ska stimulera till i större sammanhang.

Drivkraften är/borde alltså vara empati, kärlek, hänsyn, omsorg eller vanlig medmänsklighet.

Hur går det till  själv, käre läsare, när du ska ut med familjen och städa i trädgården?Jag törs nästan lova att det vanligaste är att hela familjen går ut och krattar, rensar, kanske eldar mm. Alla jobbar efter bästa förmåga. Även om far i huset krattar dubbelt så effektivt som lillebror så är det OK! Lillebror får också saft/kaffe och bulle när trädgården är uppsnyggad och klar. Hela familjen har nu arbetat lika lång tid och var och en efter sin förmåga. Detta är OK och självklart i alla familjer.

Varför tar jag upp detta triviala exempel på samarbete? 

Jo, jag vill att ni läsare ska förstå att så här skulle vi kunna göra i det stora sammanhanget, i vårt samhälle eller för all del staten. Annars så betyder samhälle just : hålla samman – och är eller borde vara en frivillig sammanslutning.

När vi arbetar för det gemensamma d.v.s drar in resurser till sådant som vård, skola, omsorg så borde samma principer gälla som i den lilla familjen. Alla vi skattebetalare disponerar 24 timmar per dygn. Dock har vi lite olika kompetenser, förmågor och kroppskrafter. Detta brukar kallas vårt marknadsvärde och avspeglar sig i den lön vi avtalar om, med en arbetsgivare. Denna lön kan enkelt räknas om till en timlön. Om vi nu tänker oss att vårt stora samhälle är en enda stor familj så skulle/borde vi bidraga på samma sätt som i – just familjen..

Vår insats för det gemensamma blir då…….just det, ett visst antal timmar, lika för alla gånger vår timlön. När vi fullgjort detta är vi fria att göra vad vi vill med resten av dygnets timmar.

Det är ju ändå så att när vi i familjen städat färdigt i trädgården så (kanske vi fikar tillsammans) men framför allt så är vi lediga.

Situationen i det stora samhället borde vara exakt densamma. Säg att vi/staten begär 3 timmars arbete av oss (tre timlöner) per dag.  Då har vi alltså 21 timmar kvar där all förtjänst kan disponeras efter eget godtycke.

Den som tycker det är orättvist och i stället förordar att vi, som idag, ska lägga ner olika antal timmar för det gemensamma med den förmåga vi besitter,  kan nu kasta första stenen!

Lätt inser man nu  – om man så önskar –   att man mycket lönsammare kan göra en (extra) arbetsinsats för att självfinansiera egna projekt i familjen. Den arbetstiden är ju skattefri! Staten har helt enkelt inte med att göra vad du ägnar dig åt när du väl fullgjort din samhälleliga skyldighet. Många andra fördelar kommer också att bli uppenbara.

Jag ska inte här gå in på detaljer….men det finns analyser gjorda . Denna tidfaktorekonomi uppfanns och presenterades redan för 44 år sedan av dåvarande Sollentunabon Karl Gustafson. Den presenterades också som motion i riksdagen 1976. Oförståelsen (och rädslan?)  bland politikerna var dock kompakt varför motionen avslogs och motionären hamnade utanför valbar plats på nästa riksdagsvalsedel.

Avsikten med detta inlägg är bara att visa att det är tvunget att vi får ihop de två sanningarna:

”tjäna varandra” och ”tjäna på varandra”. Detta är nödvändigt i ljuset av växande oro, egoism, fattigdom, klyftor  mm i den skrämmande värld som tornar upp sig och börjar tränga in i våra hem och liv..

Johan Sandwall, pensionerad ekonom

jsandwall@hotmail.com

Share this:

Annonser