På radion P1 13 dec – 2013  sändes ett inslag från Chile. De beskrev Chile på exakt samma sätt som man skulle kunna beskriva Sverige idag. Själva glädjen har försvunnit hos människorna. Det som sker är inte god utveckling. Lyssna på P1:s reportage från Chile av idag: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspxprogramid=1637&artikel=5732571
MEN det går naturligtvis att göra på andra sätt. Det har människor bevisat tidigare i historien. Endast girigheten har satt stopp för de goda experimenten. Och så länge vi vanliga människor inte protesterar så vinner girigheten med hjälp av våra så kallade folkvalda.

Året var 1932. Världen hade gripits av den största ekonomiska depression som någonsin skådats. En man i en liten stad i Österrike beslutade att prova något nytt för att hjälpa människorna i sitt samhälle. Genom detta experiment skapade staden ekonomisk historia. Staden var Wörgl i det bayerska landskapet. För att förstå experimentet i Wörgl måste man förstå mannen bakom idén, stadens borgmästare Michael Unterguggenberger.

Michael Unterguggenberger var född i en gammal tyrolsk bondefamilj. Han levde sitt liv som en fattig europé men han hade förmåga att tänka utanför de ramar som var vanlig bland arbetarbefolkningen. Han gick i lära för att bli ingenjör. Efter lärlingsutbildningen blev han mekanikergesäll. Som tjugoettåring fick han sin första tjänst vid Wörgl järnvägsstation. Hans strävan efter social rättvisa äventyrade den egna personliga karriären. Med sitt engagemang som facklig representant för sina arbetskamrater kunde han inte komma längre. År 1912 utsågs han att representera Innsbruck järnvägsingenjörers fackförening i personalkommittén. För tjänstemännen i Österrikiska Järnvägsnätet kom han att betraktas som en företrädare för arbetarnas intressen gentemot ägarnas finansiella intresse. Alex von Muralt skulle senare skriva att Michael Unterguggenberger alltid betonade att han inte var en marxist.

Wörgl var en liten stad som hade vuxit snabbt i början av 1900-talet. Efter börskraschen 1929 spred sig depressionen till Europa. Michael var kommunalråd och blev snart även vice borgmästare. År 1931 valdes han till borgmästare i Wörgl. Som borgmästare han hade en lång lista med projekt som han ville åstadkomma. Projekt som underhåll av vägar, gatubelysning, vattendistribution över hela staden och trädplanteringar längs gatorna. I mitten av depressionen hade staden en befolkning på 4.500 personer. Av dem var 1.500 utan arbete och 200 familjer var utfattiga.

Silvio Gesell

Michael läste The Natural Economic Order” av Silvio Gesell flera gånger. Han pratade med människor i staden och övertalade medlemmarna i Wörgls socialnämnd att hålla ett möte om saken den 5 juli 1932. På detta möte gav han en kort sammanfattning och sedan föreslog han ett nödhjälpsprojekt. Han förklarade att den främsta orsaken till den vacklande ekonomin var att pengarna cirkulerade för långsamt under en depression. Att pengar som bytesmedel i allt högre grad försvunnit ur arbetande människors händer. Det inträffar när pengar ökar i värde, och de få som kan, samlar dem på hög istället för att betala för konsumtion och investeringar. Att pengar ökar i värde innebär ju att allt annat blir billigare. Om man behåller pengarna kan man få mer för dem längre fram. Han föreslog därför att kommunen skulle betala dem som arbetade i nödhjälpsprojektet med kommunala skuldsedlar istället för med den långsamt cirkulerande nationella valutan. Socialnämnden skulle utfärda skuldsedlar i shilling och kommunen köpa dem till det fulla nominella värdet. Dessutom skulle kommunen låta allmänheten betala sin kommunalskatt med dem. Skuldsedlarna skulle ges ut i valörerna 1, 5 och 10 shilling. Man gick på Unterguggenbergers linje och totalt sett kom 32.000 skuldsedlar att utfärdas och sättas i omlopp.

Wörgls pengar

Den 31 juli 1932 köpte stadsdirektören den första omgången skuldsedlar av Socialnämnden för 1.800 schilling och använde dem för att betala löner. De första skuldsedlarna återkom till kommunen redan samma dag som skatteinbetalningar. På den tredje dagen trodde man att checkarna hade förfalskats eftersom skuldsedlar för 1.000 schilling hade använts för att betala 5.100 shilling i skatt. Michael Unterguggenberger visste bättre. Hans Wörgl-pengar fungerade som tänkt – omsättningen av pengarna hade ökat.

Wörgl-pengarna var stämpelpengar. De skulle minska i värde med 1 % av det nominella värdet per månad. Det åstadkom man genom att innehavaren var tvungen att varje månad fästa ett frimärke på skuldsedeln för att den skulle behålla sitt värde. Frimärken köptes vid församlingshemmet och priset var 1 procent av skuldsedelns nominella värde. Eftersom man helst ville slippa köpa dessa frimärken så skyndade man sig att spendera sina pengar.

På baksidan av skuldsedlarna hade man tryckt följande förklaring:

”Till alla som det berör! Den låga omsättningshastigheten för pengar har lett till en aldrig tidigare skådad depression och har störtat miljoner människor i total misär. Ur ekonomisk synvinkel har världen börjat förstöras. – Det är dags, genom beslutsamma och intelligenta åtgärder, att stoppa den nedåtgående spiralen för handeln och därmed rädda mänskligheten från inbördeskrig, kaos och upplösning. Människan lever av att byta tjänster med varandra. Den tröga cirkulation av pengar har i stort sett satt stopp för detta utbyte och kastat miljontals villiga arbetare ur sysselsättningen. – Därför måste vi återuppliva detta utbyte av tjänster och med dess hjälp få arbetslösa tillbaka i produktivt arbete. Detta är syftet med den skuldsedel som utfärdats av marknadsstaden Wörgl : den minskar de arbetslösas lidande, den ger arbete och bröd”.

Wörgl:s framgång

Under 13 månader var Wörgl-pengarna i omlopp genom att borgmästaren genomförde projekt han hade planerat. Kommunen lät också bygga nya hus, en vattenreservoar, en hoppbacke och en bro. Folket använde också skuldsedlar för att återplantera skog som skulle ge pengar för att lösa in skuldsedlarna när den avverkades.

Sex närliggande byar kopierade systemet framgångsrikt. Den franske premiärministern, Eduoard Dalladier, gjort ett särskilt besök för att studera ”miraklet Wörgl ”. I januari 1933 kopierades projektet i grannstaden Kirchbuhl och i juni samma år föreslog Unterguggenberger ett möte med representanter från 170 olika städer och byar. Två hundra österrikiska städer var intresserade av idén.

I en ögonvittnesrapport skriver Claude Bourdet, chefsingenjör på Zürich yrkeshögskola:

”Jag besökte Wörgl i augusti 1933, exakt ett år efter lanseringen av experimentet. Man måste erkänna att resultatet gränsar till det mirakulösa. Vägarna, ökända för sitt fruktansvärda tillstånd, matchar nu den italienska Autostradan. Borgmästarens kontorskomplex har återställts så vackert som en charmig chalet med blommande gladiolus. En ny betongbro bär en plakett med den stolta inskriptionen ”Byggd med fria pengar år 1933”. Överallt ser man nya gatlyktor, samt en gata uppkallad efter Silvio Gesell. Arbetarna på de många byggarbetsplatserna är alla ivriga anhängare av det fria penningsystemet.

Jag besökte butiker: skuldsedlarna accepteras överallt tillsammans med den officiella valutan. Priserna har inte gått upp. Somliga hävdar att det system man experimenterar med i Wörgl hindrar bildandet av eget kapital genom att det är ett sätt att ta ut en dold skatt. Det verkar vara lite fel på det resonemanget. Aldrig tidigare har man väl sett skattebetalare som inte högljutt protesterat när de skiljs från sina pengar. I Wörgl var det ingen protest. Tvärtom betalas skatterna i förskott; folk är entusiastiska över experimentet och klagar bittert över att Centralbanken motsätter sig utfärdandet av de nya sedlarna. Man kan omöjligen kalla det för bara en ”ny form av skatt” avsedd för den allmänna förbättringen i Wörgl. Jag kan inte annat än hålla med borgmästaren om att de nya pengarna fyller sin funktion mycket bättre än de gamla. Jag lämnar det till experterna att fastställa om det finns inflation, trots att den 100-procentiga täckningen av skuldsedlarna. Tillfälliga prishöjningar, det första tecknet på inflation, förekom inte. När det gäller sparandet kan man säga att de nya pengarna främjar ett sunt sparande snarare än att hamstra pengar. Skuldsedlarna förlorar 1 procent i värde per månad men man kan undvika det genom att sätta in dem på sparbanken.”

Centralbanken fick panik och bestämde sig för att hävda sina monopolrättigheter genom att förbjuda komplementära valutor. Fallet togs upp i den österrikiska högsta domstolen som fastställde att Centralbanken hade monopol på att utfärda pengar. Det blev ett brott att ge ut ”nödvalutor”. Wörgl återgick till 30 procents arbetslöshet. Social oro spred sig snabbt över hela Österrike. 1938 annekterades Österrike av Tyskland och många människor välkomnade Hitler som en ekonomisk och politisk frälsare.

Tyskland var då på väg mot andra världskriget och sedan, i efterdyningarna av kriget, ville väst inte höra talas om det som hade hänt före kriget i Österrike och Tyskland lika lite som det som hände under kriget. Tyskland återuppbyggdes utifrån västliga idéer och Wörgl-pengarna förpassades till historien.

Kan begreppet Worgl-Pengar hjälpa oss i dag ?

Den senaste ekonomiska depressionen i USA orsakades av ett antal faktorer, men när du läser den här artikeln kommer du att se en hel del paralleller. Den största parallellen är att arbetslösheten, och rädslan för arbetslösheten för dem som fortfarande hade jobb, orsakade att pengarna slutade att röra på sig. Människor som förlorar sina jobb slutar att spendera pengar på allt utom de allra nödvändigaste. De som fortfarande var anställda var osäkra på vad som skulle hända med sina positioner, så de drog också åt svångremmen. Företag som Santander Consumer USA, ett företag som tillhandahåller egenfinansiering, såg sina inkomster minska till en rännil då människor valde att köra några extra mil på sitt nuvarande fordon. Santander Consumer USA hade pengar att låna ut, men ingen var intresserad av att låna eftersom de hade förlorat sina inkomster. Bilförsäljarnas löner krympte betydligt, så att de inte längre gick ut för att äta på restauranger, vilket i sin tur utgjorde färre middagsgäster och restaurangerna fick lägga ner. Det är lätt att se denna kedjereaktion och att inse hur nästan varje person i varje bransch var direkt drabbade.

Införandet av ett system som Worgl-Pengar skulle inte ha hindrat depressionen, men det skulle ha avsevärt förkortat dess varaktighet. Tänk om den genomsnittliga anställde fick en lönecheck som till hälften bestod av Worgl-Pengar och hälften verkliga dollar. Uppsägningarna skulle ha saktat in eftersom företagen då skulle ha haft dubbelt så mycket verkliga dollar att betala för saker som elräkningen och hyran mm. En person kunde ha betalat sin hyresvärd i Worgl-pengar, så att den människan kunde få stanna kvar i sin lägenhet. Hyresvärden kunde sedan använda pengarna för att ta med sin familj ut för att äta på restaurang, vilket skulle hålla restaurangernas dörrar öppna och deras anställda kvar i jobb. Även om ett företag som Santander Consumer USA inte skulle kunna acceptera Worgl-pengar som betalning för en bil, så skulle den genomsnittliga personen kunna betala i verkliga dollar, eftersom de nästan uteslutande skulle använda Worgl-pengar till sina vardagliga kostnader, och spara de verkliga dollarna till stora inköp som t.ex till en ny bil. Slutresultatet skulle ha varit att pengarna skulle ha bytt ägare för både nödvändigheter men också till mindre väsentliga inköp, precis som medborgarna gjorde i staden Wörgl, i Österrike 1932 .

Denna text översatt från: http://www.mindcontagion.org/worgl/worgl1.html

För den som kan tyska: Unterguggenberger Institut

 

The Natural Economic Order” om Silvio Gesell – 4 min video
Annonser