Ur ”Boken om J.A.K. 1 – En ny tid kan enbart vinnas genom arbete” 
av Johannes Hohlenberg och K.E. Kristiansen – DEN RÄTTA STYRELSEFORMENIMG_0747Har vi folkstyre i Danmark?
Det hävdas gärna från de styrandes sida att de sitter där de sitter därför att folket vill det, att Danmark är ett folkstyrt land, att varje angrepp på det härskande regeringssystemet är ett angrepp på folkstyret och att det bästa sättet att värna om folkstyret i dessa diktaturernas tidsålder är att stödja det nuvarande regeringssystemet. Men var och en vet att det inte förhåller sig så och att folkstyret i Danmark med tiden har förvandlat sig till ett partistyre.

I. C. Christensen uttalade redan 1912 om de listor som väljarna vart fjärde år uppmanas att rösta om; ”Hur dessa namn har kommit in på listan vet väljaren många gånger inget om och i ännu fler fall har han inte haft något inflytande däröver. Det är en partiledning som har ordnat det hela”. Redan innan vi fick vårt nuvarande valsystem, där kandidater ställer upp i enmansvalkretsar, uttalade Frederik Bajer: ”Var och en som känner riksdagslivet bakom kulisserna vet att det i grunden är riksdagsmännen själva som har det största inflytandet över vem som skall väljas.”

Politikerna vet mycket väl att det inte är väljarna som har gett dem deras mandat och att det inte är på valdagen som de viktigaste sakerna avgörs. Och väljarna å sin sida vet lika väl att det i grunden är likgiltigt om det ena eller det andra partiet avgår med segern eftersom det inte har någon betydelse för vad som händer mellan valen. Regeringen i Danmark har blivit en klick som själv fyller ut luckorna i de egna leden. Deras beståndsdelar kan skifta plats i förhållande till varandra men de påverkas huvudsakligen av samma inflytanden oavsett hur beståndsdelarna för ögonblicket är placerade, och de lever ständigt i samma okunskap och likgiltighet för vad folket önskar och vill.

Partistyre är inte folkstyre
Folkstyret i dess moderna parlamentariska form vilar på en fiktion som ingen i verkligheten längre tror på. Vi har en vanlig rösträtt men inte valrätt. De fyra stora partierna har genom vallagen sörjt för att nya partier endast med svårighet kan skapas och att de, ifall de i alla fall skapas, inte kan få något inflytande. Det får bara vara fyra politiska program i landet. Men dessa program är sammansatta på ett så tillfälligt och oorganiskt sätt att ingen tänkande människa kan vara enig med något av dem på alla punkter.

Är man t.ex. enig med ett partis ekonomiska politik kan det mycket väl hända att man är oenig med partiets kulturella program eller omvänt. Följden blir att de viktigaste sakerna försummas eftersom vissa intressen är viktigare för väljarna än andra och väljarna inte har möjlighet att främja dessa utan att samtidigt motarbeta de andra. Det är inte svårt att inse vilken kulturell fara detta innebär. Och oavsett om det ena eller andra partiet får de flesta rösterna i ett val så betyder det inte att det har mandat att uppträda som uttryck för folkviljan i alla de saker som regering vill blanda sig i och lagstifta om.

I det ögonblick som det går så långt att en regering vet att den inte behöver bry sig om vad väljarna anser har vi fått en diktatur oavsett hur mycket man upprätthåller illusionen om ett folkstyre. Det är dessutom en diktatur av det mest demoraliserande slaget genom att ansvaret är försvunnet och hela folket har blivit medskyldigt. I den verkliga och rena diktaturen finns det en ansvarig man som vreden kan riktas mot men under det falska folkstyret, som är en maskerad diktatur, förflyktigas alla rättsbegrepp och all ansvarskänsla.

När dessa demoraliserande tillstånd har nått ett visst stadium blir det allt för brokigt för folk. Då vaknar en längtan efter ”en stark hand” som kan ställa saker till rätta igen så att svart är svart och vitt är vitt. I detta ögonblick och buret av denna längtan kan en enskild person göra den nödvändiga insatsen och i kraft av denna insats upprätta en diktatur. Därmed är ringen åter sluten. Så länge duktigheten styr med rättfärdighet och klokskap går det, men så snart maktbegär och orätt tar överhanden kommer folket att skaka tyranniet av sig genom en gemensam handling. Detta kostar i regel strömmar av blod och således vandrar den värnlösa och vildledda hopen från ytterlighet till ytterlighet och gör ständigt samma erfarenheter om och om igen.

I en sund demokrati kommer en rörelse som JAK, som i grund och botten är en verkligt positiv folkrörelse med oöverskådliga framtidsmöjligheter, aldrig med sin fredliga inställning att möta en fredlig regerings motstånd – men på grund av den korrumperade demokratin står också Danmark och det danska folket inför sitt öde i valet av det styre varunder vårt lands kommande släkten skall leva. Längtan efter en stark, ordnande och rättfärdig hand är stark. Faran för diktatur är stor och diktaturen kommer att vara ett faktum i det ögonblick ett parti eller ett förbund av partier känner sig starka nog att avskaffa alla andra partier och undertrycka allt motstånd och kritik. Det är inte viljan men endast förmågan härtill som saknas.
.
Diktatoriska tendenser i lagen
Ett mycket betydelsefullt och högst alarmerande symptom på denna utveckling är den växande tendensen till att vid stiftandet av lagar att lägga allt mer makt i regeringens hand. Den form som lagen får är ofta så lös och obestämd att man kan tolka den som man vill och man överlåter åt den enskilde ministern att bestämma dess innehåll och räckvidd, att administrera den och många gånger även att döma i tvistigheter som kan uppstå angående dess tillämpning. Detta betyder i verkligheten att man begår ett författningsbrott när man hos ministären samlar den lagstiftande, den utövande och den dömande makten, som enligt grundlagen skall ligga hos riksdagen, hos kungen som är representerad av regeringen och hos domstolarna.

Några särskilt elakartade exempel på detta är kommer senare att omnämnas. Men ett sådant tillstånd är liktydigt med diktatur fast mycket farligare eftersom det, i takt med att denna praxis blir vanlig, blir allt svårare att bryta eftersom de organ som i överensstämmelse med författningen skulle tillvarata befolkningens intresse har satts ur spel eller förlorat känslan för folket.

Borgarna är en styrd, inte styrande klass

Resultatet är att folket, som redan Henry George sade, mer och mer mister sitt inflytande även om det behåller sin rösträtt; ”Partimaskinens makt är stadigt växande. På många ställen har den blivit så stark att en vanlig medborgare inte längre har inflytande på den styrelse han lever under än han skulle ha haft i Kina. Han hör i verkligheten inte till en styrande klass utan till en styrd.” Om denna utveckling får fortsätta lite till så kommer regeringen att ha makt att stävja alla initiativ från folkets sida och dräpa varje spirande försök som kan visa sig bli till något bättre.

Det är därför av största betydelse att man inser att man, genom att stödja det nuvarande regeringssystemet, inte säkrar folkstyret utan tvärtemot förbereder diktaturen. Den är endast fortsättningen och fulländningen av den parlamentariska demokrati som vi har utvecklat fram till vår tid. Den fulländar vad demokratin gärna vill men inte törs.

Om man vill bevara, eller rättare sagt, om man, innan det är för sent, vill införa ett folkstyre så som det var tänkt av dem som på sin tid formulerade grundlagen, så måste man finna en styrelseform som ger folket, dvs varje enskild människa, som så önskar, möjlighet att få inflytande över de beslut som tas av den lagstiftande makten och regeringsmakten, för så vitt de angår honom. I ett partistyre som vårt nuvarande, där representanterna känner sig som funktionärer för sitt parti och inte som folkets förtroendevalda, låter det sig inte göras. För partierna kommer den inbördes kampen om erövring och bevarande av makten alltid att vara huvudsaken under vilken alla andra hänsyn underordnas och hänsynen till folket och dess tarv kommer så långt senare att det i de flesta fall inte alls kommer på tur. För diktatorn är makten inte längre ett medel utan ett mål och föreställningen om folkets väl blir för hans del alltför lätt lika med att upprätthålla sin egen maktställning.

JAK skall skapa ett organ för folkstyre

Om Andelsselskabet JAK skall organisera sitt styre efter samma principer så kommer det snart att hamna i samma svårigheter och blir ett lätt byte för snyltare av allehanda slag. Det blir sannolikt snart uppslukat av staten och blir därigenom ett nytt vapen för diktaturen mot folket. Detta är grundorsaken till att föreningen har undvikit att bedriva politik och har nöjt sig med att skapa ett organ för ett verkligt folkstyre som skall vara i stånd att avlösa den korrumperade demokratin så snart tillräckligt många människor får upp ögonen för det verkliga förhållandet.

Samstyret eller det rätta styrelseformen är klarlagd
Som grund för sitt styre har Selskabet lagt de principer som på sin tid ställdes upp av framlidne Överretssagfører Johan Pedersen (advokat i Högsta Domstolen) och som senare, i samarbete med en rad medarbetare i Norge, Sverige och Danmark, blev vidareutvecklad i tidskriften Samstyre som utkom från 1906 till 1920. Bland dessa medarbetare fanns JAK-rörelsens ledare, landinspektör Kristiansen. Dessa strävanden efter att finna den rätta styrelseformen blev utgångspunkten för Andelsselskabets verksamhet genom att Kristiansen ganska snart blev klar över att det inte skulle vara möjligt att införa ett verkligt folkstyre om man inte samtidigt löste den ekonomiska frågan. Dessa två strävanden, arbetet för den ekonomiska frigörelsen och för den rätta styrelseformen, har alltså i JAK, redan från början gått jämsides som två sidor av samma sak.

Meningen med denna styrelseform är att ge varje enskild medlem möjlighet att medverka vid alla beslut och omröstningar och att säkra en permanent effektiv kontroll med vad de valda representanterna i varje tidpunkt företar sig. Det kan göras på så sätt att var och en som inte själv önskar deltaga i förhandlingar och omröstningar kan överlåta sin röst till en annan medlem som därefter deltar i omröstningen med vikten av sin egen plus det antal röster som han har fått överlåtna på sig. Han kan dessutom, när som helst, överlåta sin röst till någon annan som bättre ser ut att kunna tillvarata hans intressen. En representant som väljs är alltså inte vald för en bestämd period utan kan när som helst sättar ur spel eller få sitt inflytande minskat genom att hans väljare fråntager honom sina röster och överför dem till någon annan.

Man har kallat denna princip för den fria valrätten och den styrelseform som man därvid får kan karaktäriseras som en permanent årsmöte (generalförsamling). Vid politiska val kommer det att betyda att valdagen inte längre kommer att vara en skärseld som politikerna emellanåt får finna sig i att genomgå – en humbug-föreställning som är nödvändig för att de skall säkra makten, men som de för övrigt tar minsta möjliga hänsyn till och i det längsta önskar att undgå. Istället kommer vi att ha en permanent institution som ständigt kommer att ha kontroll över politikerna och de kommer att vara tvungna att ständigt stå till ansvar inför den. För väljarna kommer det att betyda att de inte längre kommer att vara tvungna att välja mellan några få namn av vilka de kanske inte önskar välja någon utan att var människa i landet som i övrigt uppfyller kraven och förklarar sig vara beredd därtill, kan delta i styrelsen av de gemensamma angelägenheterna som intresserar honom och vid omröstningar utnyttja det antal röster som han representerar.

Kvalitetsmetoden
I nära förbindelse med detta står, när det gäller omröstningar, kvalitetsmetoden som väsentligaste kännemärke på att väljarna röstar på olika förslag i den turordning som de önskar få dem genomförda. Väljarna får alltså en möjlighet att ange vilket förslag de helst önskar, vad de kan gå med på ifall det första inte uppnår majoritet, vad de därefter finnes mest acceptabelt och så vidare. Man kommer på så sätt att undgå det som vid vanliga omröstningsmetoder är regel nämligen att det förslag som blir antaget är något som ingen önskar få genomfört utan istället en kompromiss som har skapats för att få slut på diskussionen. På detta vis kan man nämligen besluta om det förslag som föredras, framför alla andra förslag, av en majoritet av väljarna.

Samstyrets grund och område
Men den punkt där den rätta styrelseformen skiljer sig på ett avgörande sätt från den parlamentariska och andra styrelseformer är dock frågan om styrelseformens grund och område.

Genom fri rösträtt och kvalitetsmetodens avstämningsregler säkras den individuella rätten fullt ut vid alla gemensamma beslut så att man i frågan om styrelseformens grund kan säga att under den rätta styrelseformens regler blir det personliga i sig själv grunden för allt styre. Det är detta personliga jag som avgör på vilket sätt den enskilde kommer att delta i styrelsen och eftersom kvalitetsmetoden säkerställer att bara allmänna intressen kan främjas (alla särintressen kommer med denna metod att hamna i periferin och intressen samlas med matematik om det som det råder gemensamt intresse) så kommer detta att betyda att ju mer det personliga jaget är inställt på att finna gemensamma intressen och avskilja särintressen desto större kommer det egna inflytandet och makt att bli – vilket är helt motsatt vad som är fallet med de gängse och hittills använda styrelseformerna där särintressena spänner allmänheten för sin egen vagn.

Samstyrets område har under de kända styrelseformerna territoriala gränser (gränser för länder osv.). Den rätta styrelseformen befattar sig endast med gemensamhets-angelägenheter och dess område räcker därför just så långt som den gemensamma angelägenheten. Den enskilda individen avgör själv vilka angelägenheter han är intresserad av att tillvarata och hur han vill tillvarata dem.

JAK:s gemensamma angelägenhet är den gemensamma ekonomin och det är hur man på rätt sätt tillvaratar denna angelägenhet som samarbetet handlar om. JAK är alltså en vidsträckt sammanslutning genom att varje människa som har intresse av att gemensamhetsekonomin tillvaratas på det rätta sättet, faktiskt kan vara med i styrelsen oavsett var han befinner sig. Eftersom JAK är av danskt ursprung så har man hittills väsentligen danska förhållanden som man har sysselsatt sig med men den funna lösningen är naturligtvis användbar i alla nationer där man har utvecklat en tillräckligt hög kultur. Danmark är i viss mån kultiverad för att förstå gemenskapstanken genom sin kooperativa rörelse men vad den kooperativa rörelsen har byggt ser nu efteråt ut att delvis ha blivit förstört av ”politiska gangsters”.

Samstyret förenar Autokrati med Demokrati och upphäver således den gamla striden mellan de två principerna
Av särskilt intresse i den rätta styrelseformen är bestämmelsen i paragraf nr 18. Denna regel visar nämligen att samstyrelsen i situationer där det är nödvändigt att handla utan gemensamt övervägande eller gemensamt beslut, överlåter den fulla myndigheten till en enskild person inom samstyrelsen. Men denna maktöverföring kompenseras genom att samtliga medlemmar när som helst kan flytta sina röster och när därför den som en gång har fått en sådan rätt begår ett misstag så kommer han dagen efter att straffas för sina gärningar genom att de besvikna flyttar sina röster.

Denna regel tjänar till att hålla styrelsen vaken och tvingar den till att noga överväga var handling eftersom man vet med säkerhet att om styrelsen går utanför det gemen-samma intresset till fördel för särintressen så kommer många, om det gemensamma intresset har blivit sviket, ögonblickligen att reagera genom kvalitetsmetodens omröst-ningsregler. Inget särintresse kan slippa igenom den skärseld som denna metod medför.

Paragraf 18 lyder:
”Var enskild samstyrelse väljer en försteman, samt en ställföreträdare för denne och en avlösare för ställföreträdaren, att fatta beslut i situationer där man måste handla utan gemensamt övervägande eller gemensamt beslut samt till att leda den gällande samstyrelsens administration och därvid anställa de tjänstemän och -kvinnor som behövs.”

Det är denna bestämmelse som i förening med den enskilda individens ständigt existerande styrelserätt och rösträtt utjämnar och harmoniserar autokratiskt styre med det mest utpräglade demokratiska styre som någonsin kan tänkas. Det råder inget tvivel om att denna utjämning och harmonisering är ett av tidens allra starkaste krav och den mest väsentliga förutsättningen för etablering av fred mellan folken både innanför och utanför landets gränser.

Denne 18 paragraf är säkert en väsentlig orsak till att JAK hittills har gått segrande från alla de många prövningar och kamper mot en övermakt som har varit alldeles överväldigande stor, både vad ekonomiska och politiska auktoriteter angår. Det är verkligen ett äventyr att dessa vanliga, oftast med ganska medelmåttiga skolkunskaper utrustade, människor, som utgör kärntrupperna inom JAK, har kunna sätta de mest betydande auktoriteterna inom politik och samhällsekonomi på plats i en diskussion. Den tid är nu förbi när dessa auktoriteter möter upp för att ta en dust med JAK:s erkända krafter. Kampen har inte varit enbart segerrik men den har betytt en skolning och träning av ovanligt omfång för förkämparna som bara har varit möjlig genom att de under arbetet ensamma appellerar till sitt sunda förnuft och sin tankeförmåga. Grunden har givits i en stor och begeistrande idé men denna idé har samtidigt den fördelen att den har formats genom ett klart tänkande.

Man kan nu på goda grunder fråga sig om erfarenheten inom JAK bekräftar den rätta styrelseformens fördelar också i andra hänseenden. Det finns många exempel på detta. Åtskilliga gånger har naturligtvis särintressen sökt tränga sig fram. Det skulle vara otänkbart att en rörelse som opererar med så stora ekonomiska värden som JAK och som rymmer så stora möjligheter inte skulle utsättas för försök från särintressen att utnyttja chansen. Men det har hittills inte förekommit vid något tillfälle att den rättfärdiga lönen har uteblivit när tiden var inne.

Man skulle kunna skriva en mycket spännande bok om de försök som har gjorts från särintressenas sida att gå till storms med de gemensamma intressena. Vid alla tillfällen har det genom styrelsens aktiva handlig och genom god kontakt med gemensamma intressen låtit sig göras, fullkomligt och utan split inom JAK att isolerar och svälta ut särintressena. Det finns exempel på att sammansvärjningar mot de gemensamma intressena har blivit utskilda från förelsen inom loppet av några få timmar – utan diskussion och utan möjlighet för de däri inblandade att få makt över rörelsen eller förvilla ens ett märkbart antal medlemmar.

Om kungen och folket gick samman
Alltså är det i sina huvuddrag det styre som praktiseras inom Andelsselskabet JAK. Den som önskar få närmare besked om enskildheter kan finna dem i Johan Pedersens Skrifter, i det ovan nämnda tidskriften Samstyre, i kontorschef Niels Skriver Svendsens bok: Demokratins återupprättelse, omröstnings- och representationsproblemet (Nytt Nordisk Forlag och i skriften Det rette Styre, dets Forudsætninger, Grundlag, Organisation og Grundregler (Dansk Skoleforlag, Aarhus 1917).

Om man nu frågar hur det kan vara möjligt i sista ögonblicket att rädda folkstyret så får man svara att det enda medel från folket sida är att det tar makten över sin egen ekonomi och ordnar den på sådant sätt att den kommer att tjäna gemenskapen. Därmed kommer diktaturen att mista sitt viktigaste maktmedel. En särskild möjlighet finns i de länder där regeringsformen ännu är monarkistisk. Här kan det tänkas att en impuls från statschefen skulle kunna mötas av en från folket och att de i förening kan föra saken till seger. Kungarna har i våra dagar en chans som aldrig någonsin förr. När det från alla sidor ropas på ”mannen” står de med alla legitimitetens fördelar framför parvenyerna (uppkomlingarna). Man skulle kunna tänka sig något liknande det som föregick vid enväldets införande för snart 300 år sedan. Liksom kungarna den gången i förbund med folket bröt adelns diktatur kunde de nu o förening bryta demokratins. Redan en skonsam användning av vetorätten skulle betyda mycket. Och varken kungarna eller folket skulle förlora på den affären.

LÄS MER HISTORIK från JAK-DANMARK, se hemsida

VAD INNEBÄR KVALITETSMETODEN?
Med dagens teknik, (som inte fanns 1935), så skulle kvalitetsmetoden kunna användas i ett förbättrat demokratiskt system.

Forts. följer…

Annonser