ur Johannes Hohlenberg och K. E. Kristiansens ”Boken om J.A.K”. Sista delen ur sista kapitlet IX Slutning. Utgavs 1935 i Danmark.IMG_0443
Kvar blir den sista och viktigaste frågan:
Leder den väg som JAK har anvisat och så energiskt har slagit in på – till det som på så många partiprogram och i så många människors strävanden och önskningar – blir satta som det slutliga målet – den fullständiga ekonomiska frigörelsen?

På denna fråga svarar grundaren av J.A.K. följande:
Vad förstår och menar ni och jag med ekonomisk frigörelse? Med det menar vi inte goda, makliga och nyttiga dagar eller rikedom i överflöd. Känslan av frigörelse eller frihet är av inre art. Vi känner oss fria när det gäller sådant som vi behärskar men bundna av det som behärskar oss. I den mån vi är slavar under omständigheter, miljö och system är vi ofria. Men när vi genom klokskap, kunnande och erfarenhet behärskar saker och ting i vår omgivning känner vi oss fria, trots att vi är fattiga på saker vi inte begär eller har nytta av.

Den enorma tekniska utvecklingen är resultatet av människans längtan efter att behärska mekaniska problem. Människan har gjort tekniska framsteg från det ögonblick hon, istället för att hysa personliga önskningar beträffande naturens företeelser och nöja sig med naturen som den var, försökte komma på hur den var dvs. från det ögonblick som hon började tänka objektivt.

J.A.K.s egentliga kärna
Därmed närmar vi oss J.A.K.s egentliga kärna – den objektiva tanken, den sanna tanken eller den rent vetenskapliga tanken.

Det finns en kraft i etern som gör att vi människor tänker. Många tänker slarvigt eller är likgiltiga beträffande sina tankar – det får bli som det blir – och resultatet är förfärligt. Men i tankens rike bör Sanningen vara kung. Våra möjligheter står i proportion till hur riktigt vi tänker. Det finns något som man med rätta kan kalla en mästrande tanke, dvs. en tanke som löser problem och genomskådar dem. Tänk på en ingenjör som projekterar stora broar. Han inser att bron kan störta samman om han inte tänker rätt när han löser sin konstruktionsuppgift.

Jag tror på den sanna tankens väldiga makt och J.A.K. är beviset på att det finns en tanke som kan lösa det ekonomiska problemet. Det är denna tanke vi försöker tillämpa. Vem vågar påstå att det ekonomiska problemet inte kan lösas? Om det skall lösas måste det ske genom att vi tänker rätt. På det ekonomiska området finns det väldigt lite av riktigt tänkande och mycket av fantasi. Vad ansedda män som vill bevara ära och anseende har presterat på detta område är helt otroligt. När vi kommer in på det ekonomiska området färgas tänkandet av personliga önskningar och då saknas den sanna tanken helt hos den tänkande. Hos nationalekonomerna är det ekonomiska tänkandet bundet av den gamla mentalitetens dogmer som de unga krafterna sliter hårt för att frigöra sig från. Inom politiken finns i stort sett endast sär- och partiintressen som bedrivs som en slags sport som inte har något med objektivt och logiskt tänkande att göra.

Den sanna tanken
Den sanna tanken är ständigt verkande ledande kraft som, omsatt i handling, leder till en riktig form av verkligt innehåll. I handlingen bär tanken frukt och den upphör aldrig att påverka. Har vi realiserat en särskild tanke så kommer resultatet att visa om den var riktig. Oavsett om den är riktig eller ej kommer den skapande tanken snart att möta nya problem. Den sanna tanken kommer att utveckla förståelse och kunskap och därigenom frigöra – medan den osanna tanken, till utplåningens gräns, kommer att fostra nya osanningar och föröka beroende och dumhet.

Den sanna tanken skapar frigörelse både från yttre och inre band, den skapar fred bland människor och tillgång till alla skatter. Den sanna tanken är skaparens sändebud till människorna och i samma grad som vi tänker sant är vi också tillfreds med att medverka i planen även om vi hånas för det.

Den osanna, ovärdiga och låga tanken binder människan och håller henne i okunskap och beroende. Anhängarna till osanna tankar skapar en osann och löjlig värld, den skapar småsinta och andligt sett förkrympta människor. Vi måste alla ta del i den skapande processen. Antingen är vi medskapare i en värld av småsinthet och mörk okunskap eller så är vi med om att skapa en mänsklighet som efterhand, genom att tjäna den sanna tanken och omsätta den i handling, bemästrar alla ting och således gör Jorden underdånig.

J.A.K. framhåller ingen auktoritet och dyrkar inget system men vi utrycker den sanna tanken om den naturliga ekonomin på det sätt som tiden kräver. Att det är sant bevisar vi genom att vi är i stånd att omsätta våra tankar i handling. Vi håller fast vid vår sak därför att vi älskar sanningen och vi ser utan fruktan hur osanningens och ovederhäftighetens ande reser sig, för på så vis finner bägge sin plats.

Vi når vårt mål genom att följa vår tanke i den skapande processen på samma sätt som vi kan följa den objektiva forskartanken. Vårt svar på den ovan ställda frågan är således: Vi nöjer oss inte med något program och tror inte på något oföränderligt system men vi vill använda våra liv till att tjäna den riktiga tanke som frigör oss från ovärdiga band och hämmar vår framgång både på det materiella och på andra områden. Vi ser mänskligheten som en gemenskap och inte som motståndare i en tävlan om särintressen.

Nya mål framöver
Den som vill verka för framtiden måste göra det som kan göras för ögonblicket och varje dag göra det som man känner är riktigt och på det sätt som det då kan göras. Det sägs ofta av människor med en viss andlig inriktning att yttre förändringar inte hjälper om inte sinnelaget och tankesättet förändras. Från annat håll hävdas att man måste förändra former och institutioner därför att våra tankar förändras med dem, eftersom vårt inre liv endast är en avspegling av de yttre villkor, vi lever under.

Båda dessa synsätt är felaktiga. Både yttre förhållanden och våra tänkesätt och själsliv förändras oavlåtligt men de följer inte samma linje. De yttre förhållandena är som en pråm som släpas uppför floden med långa rep. Den är aldrig i höjd med det som är, utan endast med det som var. De som rättar sina tankar och sitt inre liv efter dem är dömda att för evigt vara i eftertruppen. De aktuella samlevnadsformerna motsvarar inte längre våra behov. De kan inte längre rymma det som lever i människorna och, vilket endast få har insett, håller på att bryta fram hos alla.

Att bereda vägen för detta nya liv så att det blir känt och får utvecklas efter sin potential är uppgiften för alla som har förstått att det är på väg. Det är till detta som J.A.K. och dess institutioner behövs. De har skapats för att de behövs när vi befriar oss från det kapitalistiska utbytet genom att göra oss oberoende av bytesmedlet. Detta är möjligt nu och de vägar som rörelsen har slagit in på kan föra oss till målet. Människor i hundratusental har insett och är fast beslutna om att genomföra det, mot vad motstånd som än må ställas upp.

När det är gjort kommer ett nytt och ännu större mål att resa sig framför oss ungefär som det är för den som går i fjällen där nya fjäll dyker upp när man väl nått den närmaste toppen. Det verkar som att vi nu lever i en tid då stora och långsiktiga avgöranden är möjliga. Om J.A.K. når sitt mål kommer grunden för det system som alltför länge har hållit människor i träldom att vara borta och systemet faller av sig själv. Då är vägen fri och grunden lagd för att lösa nya uppgifter som vi ännu knappt anar.

Annonser